Jag samlar på små spetsdukar för att de är så fina och så vemodiga. Vem virkar och knypplar sådana här idag? Ett sånt tidskrävande handarbete som kräver både noggrannhet och koncentration (man måste ju räkna jättenoga!) Sen hamnar de ändå ofta i nån loppislåda. Det är så sorgligt på nåt vis.
De sista åren har det blivit mycket bilder på barn. Jag tror det beror på att mina egna barn börjar bli stora och flyttar hemifrån. När jag sätter mig ner för att teckna och letar efter ”starka känslor” är det den stora förändringen som känns. Nyss har blivit ganska längesen…
1 kommentar:
Hej söta människa och tack för igår. Nu blev det så tokigt att jag först skrev ett långt stycke, men sen försvann alltihop när jag skulle fixa med användarnamn och allt det där. Jag tänker prata med dig i stället för du vet vad jag tycker det är svårt att skriva Puss Kajsa
Skicka en kommentar