Vad tycker jag är bra konsthantverk…?

Hon som stickade under hela sin Asien resa och kommunicerade med människor hon mötte fast de inte talade samma språk. Att man möts genom att se och beröras av ett hantverk som båda kan förstå. Konsthantverk har ett universellt språk och skapar kontakt.

Celia Pym reste genom Japan 2001 och stickade varje dag. När hon kom till nya platser måste hon söka och köpa mer ullgarn. Stickningen blev som en resedagbok.

Blir lite förvånad över att jag oftast berörs mer av det textila uttrycket än av lergrejer. Försökte förklara för en av mina flickor när vi samtalade. Stämningen när jag stickar ett par vantar eller sockar möter jag annars sällan. Avkopplad och ”mycket tid” – en vante till någon jag tycker om, inget jäkt eller något som ska säljas.

Alltså, jag gillar min lera och mina bildgrejer hur mycket som helst men det är lite för mycket stress just nu.

Jag skissar på många olika figurer och former för att få fram nya dekorationer till muggar och jag tänker att användaren på något vis ska se sig själv – känna igen sig och bli glad.

Kanske mina blundfigurer och något med vinter…nu när vi sitter ner inomhus och dricker ur vår alldeles egna mugg.

Stunden med varm choklad, kaffe eller te kan ju vara dagens höjdpunkt!

Så ser jag plötsligt den lilla eskimåflickan som jag själv var så oerhört förtjust i som barn. Hon var broderad på ett märke som man sydde fast på sin vinterjacka, kanske hade hon skridskor på fötterna?

Jag har inte sett henne på fyrtio år – är det någon annan som minns henne? Visst är hon lite lik…

Moderna tider och gamla...

Man skulle nog kunna säga att lera är ett av världens äldsta material i vilket vi människor har uttryckt oss konstnärligt. På många sätt använder vi oss än idag av precis samma hantverkstekniker som våra förfäder gjorde.

Samtidigt uppstår helt nya sätt att skapa bilder.

Jag är super stolt för min bror Fredrik Skåtar som lämnade ett fast jobb och åkte till Berlin på ”vinst och förlust”. Efter några månaders kämpande fick han napp och jobbar sen ett år som assistent till Olafur Eliasson.

Här är ett par exempel på några collage som Fredrik byggt till deras nya magasin och som illustrerar Studio Olafur Eliassons arbetssätt.

När man ibland strosar runt och fördriver tiden någon annanstans händer det att man ser vykort med vackra dörrar från landet och staden. Jag brukar gilla att titta på de där bilderna.

På Upplandsmuseét finns sen en tid ”dörrar i Uppsala” och vad förvånad jag blev när jag såg att vår egen dörr var med. ( den blå, näst längst ner till höger)

Wartoft.nu

Änglamuggarna - nu är de klara!

Mitt i gråkalla november

Jag har gått i motvind hela dagen och lidigt likt Hilding i den gamla tv-serien Tårtan. Ingenting har känts riktigt bra.

Men så måste jag cykla iväg för att göra ett ärende och mötte på stan en inspirerande och förtjusande person som visade mig detta underbara påhitt vid Sankt Eriks gränd.

Och visst – det gjorde skillnad och nu är jag glad igen!

Hoppas flera ser den och upplever samma effekt.

Kolla även på min väns roliga sida: vantbanken.se – där vantar finner varann!

Trots att allt arbetsfokus just nu bara ligger på att producera, kan man ju alltid tänka på sina mer unika föremål...

Dessa väggfigurer har jag just hämtat hem från en utställning i Stockholm så nu får de ha sin plats på min verkstad ett tag.

Bullbageri i Oslo



























Muggmakeri i Uppsala

Tiden, tiden, tiden…. hur ska man lära sig att förhålla sig till tiden?

I alla fall fattar inte jag att det snart är adventstid och att det ska bli jul.

Jag vill självfallet tillverka keramik som ska fungera som både julklappar och för det dukade bordet, bra grejor i olika prisklasser.

Nya ”änglar och tuffa tjejer" både som broscher och halsbands-medaljonger.

Verkstan är förvandlad till pepparkaksbageri! Först kavla och skära ut formerna och sen putsa. Därefter tar den roliga målningen vid. Olika frisyrer, hårband, öronhängen, eye-liner, ögonskugga, rouge, läppstift, halsband osv.

På kvällarna monterar jag och stoppar i olika cellofanpåsar. Sen får de ligga i fina rader i plexiglaslådor från MUJI.

Madonna med vanter ( madonnabilden är stickad av garn från upprepade vantar.)

Kari Steihaug, http://www.blogger.com/karisteihaug.no

Att göra saker för hand – kan det bidra till att förändra världen till det bättre?

Läste en artikel av Frida Engström i Tidskriften Hemslöjden 07/04 om Knitta-rörelsen i USA och visst är det en uppfriskande tanke att man skapar obalans genom att påverka tillgång och efterfrågan genom sitt handarbete.

Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att låta saker ta sin tid. När man förmedlar kunskap om olika hantverkstekniker i släkten och till vänner och barn. När man lagar sina trasiga strumpor, vantar, nötta bokryggar och skåpluckor… då utför man handlingar som gör skillnad.

Sällan har man väl sett mer harmoniska personer än de som stolt visar upp vad de åstadkommit med egna händer. Inte minst människor som till vardags sysslar med teoretiska ämnen hela dagarna.

Genom att sitta ner och göra något som tar tid är man tillgänglig och närvarande för samtal – den tiden tror jag många gånger att vi saknar.

Under senaste besöket i Oslo besökte jag Nasjonalmuseet - Design och såg ”Internasjonal strikkeutstilling”.

En riktigt bra utställning och särskilt Kari Steihaugs verk. Jag tycker att hennes arbeten handlar mycket om just tid.

Kreativt rum

Att åka tåg är speciellt – särskilt om man åker långt.
Denna färd tog åtta timmar från dörr till dörr och då hinner man en hel del.

Kom ihåg lista:

Bra papper, blyerts- och tusch pennor, sudd, några böcker (gärna en som man är mitt i handlingen) och nån inspirationsbok. Bra matsäck, kaffe såklart och en matig macka och sen en god söt bit! Men varför är restaurangverksamheten på tåg nästan helt obefintlig? Obegripligt, det vet väl alla att det är underbart att slippa packa matsäck och att man är sugen på tåget!

Har man dessutom trevligt ressällskap (själv hade jag en rar dotter) så kan det bli en riktigt lyckad dag. Om inte kan man alltid ägna sig åt lite tjuvlyssning…