GOTT NYTT ÅR!

FÖRE OCH EFTER JUL

Mötte en bekant i bokhandeln i dag och konstaterade att nu är det ”efter”…

Vi strosade helt lugnt bland böckerna och när vi sågs sist var det ”före” och vi var fyllda av stress.

Kreativiteten ligger ganska lågt när man både superproducerar och jäktar.

Sakta men säkert börjar nu arbetstiden och kraften återkomma. Under helgen har jag läst mycket serier och det är en konstform som jag verkligen tycker om.

I serievärlden finns det en debatt kring huruvida texten eller bilden är viktigast. Jag tycker att det ges ut ganska många serier som är väl värda att läsa med intressant innehåll och ganska kassa teckningar. Motsatsen, bra teckningar och dåligt manus är nästan omöjliga att ta sig igenom. Men vad som är bra och dåligt är ju alltid subjektivt…

BLACK HOLE - Charles Burns

GHOST WORLD - Daniel Clowes

PERSEPOLIS – Marjane Satrapi

Dessa tre serieskapare lyckas med både och men om jag ändå bara skulle välja en så fick det bli Marjane Satrapi för att hon berättar sin historia så skickligt! Och hon tecknar ju så otroligt bra!

Hennes serie Persepolis har också blivit animerad film men tyvärr har den inte kommit hit än.

Inriktningen på många samlingsutställningar på kooperativen och andra julutställningar i år har verkligen kretsat kring temat änglar. Till ”Änglaljus och vingesus” som Konsthantverkscentrum i Örebro arrangerar har Kajsa Ullman gjort dessa finurliga och speciellt egensinniga textila skulpturer med tehuva funktion.

Handtryckta, målade och handsydda, varje tehuva är unik.

Att sällskapa med den här damen till frukosten - vilken bra start!

Sista ugnen med änglar och se så söta de blev!
Nu fick det bli ljust hår och rosor på kinderna.
En liten förändring som påverkade uttrycket ganska mycket.

Sju sorters kakor.

På design Sponge hittade jag de här fina porslinsskedarna av Caroline Gomez.




















Jag har ju visat mina egna skedar flera gånger på den här sidan så det kan väl verka lite tjatigt men det var något av det roligaste jag gjorde i verkstan den här terminen. Särskilt slutmomenten när man får tälja fram skålformen och ansiktsuttrycken i den halvtorra porslinsleran som är så tät och finkornig.

Gamla mönster blir som nya...
inte riktigt men - handstilen och teckningen blir mer avslappnad och driven med tiden och förändras förhoppningsvis till det bättre.
De här krokodilerna är skurna i leran när den fortfarande är fuktig och sen ligger det svart glasyr i spåren.

Mina damer och herrar...
får jag presentera...
en te-kanna med dito dekor!

Snart dax för Lucia!
Det här är paketdekaler sen förra året men nu är det ju jul igen...!

Genom den här julhandeln träffar jag så många människor och under åren lär man känna varandra ganska bra. Fast man annars inte umgås pratar man med många om det som är viktigt, delger varandra både av det goda och det besvärliga som inträffat under året. Jag uppskattar verkligen dessa fina samtal och möten.

Så är det flera som tar sina presentinköp på allvar, som verkligen söker efter det rätta – den här burken inhandlades som julklapp till en svarthårig tjej som ofta har randiga strumpbyxor. En tuff geting! Det är ju skitkul när det passar så bra.

Det har blivit en tradition att vi som har verkstäder och ateljéer i Luthagen har Öppet hus den 2:a advent och det brukar vara massor med folk och jättekul. Bilden som alltid får representera denna händelse har Gudrun Westerlund gjort och jag tycker mycket om hennes målningar.

Välkommen!

Igår kväll var det kvällsvisning i min verkstad med medlemmar och ombud från Konstfrämjandet. Det är speciellt med den här typen av träffar för det blir ofta bra utrymme för samtal och möten mellan människor.

Jag har ju på många sätt ett absolut fritt val vad jag ska ägna dagen åt.

Men när man precis gått in i december och känner stressen över allt som ska göras kan man ju undra om man väljer rätt.

Jag tänker på gamla mönster som jag kanske borde sluta med - men som många av mina kunder fortfarande handlar och tycker om.

När Gustav var liten (han är född 1985) var det många år när han helst bara ville rita dinosaurier och ödlor och drakar. Vi satt ju mycket tillsammans och tecknade och då kom denna dekor till. Med åren har det förändrats från dino och mer kommit att likna en giraff…

Konstigt nog lider jag inte när jag ska göra en serie med detta mönster igen.
Mitt i upprepningen, när jag målar ”girafferna” för 1000:e gången, är omständigheterna gynnsamma för nya idéer. Radion bjuder på det ena spännande människomötet efter det andra och min hjärna jobbar på av sig själv. Nya bilder kommer fram och jag antecknar och ritar för att inte glömma vad jag kanske ska göra efter jul.

Att få ett brev med posten är något speciellt. Handstilen, kanske en liten teckning, ett klipp från nån tidning…

I det handskrivna brevet finns det själ, det är så personligt och tydligt att avsändaren har ansträngt sig och lagt ner tid – och tänkt på mig, mottagaren!

Tänk också så slutgiltigt och ödesmättat det skrivna meddelandet kan vara! Minns hur man darrat när man hållit ett viktigt (efterlängtat?) brev i sin hand.

Genom mailen och bloggen sker ju en annan slags brevkontakt som jag också älskar!

För några veckor sedan mötte jag på det här viset Christine Clemmensen som bor i Danmark. Hon är grafisk formgivare och klipper och klistrar och tecknar och syr och gör allt möjligt roligt med papper.

Nu har vi bytt grejer, jag fick hennes underbara inspirationsbok Scraps, Et kursus i små mirakler.

Hennes bilder är som handskrivna brev, omsorgsfulla, dekorativa och lustfyllda.