I år är det 100 år sedan min mormor föddes.

När jag var 4-5 år levde hon ensam och jag tror att det var avkopplande att bara kunna ägna sig åt ett barn. Hennes hår var långt och hopringlat i en knut mitt bak på huvudet. Till natten tog hon ur hårnålarna och jag fick borsta och kamma. Jag önskade högt,

- Mormor, när du dör, får jag ditt hår då? (mitt eget hår var varken tjockt eller långt)

Hursomhelst, när hon sedan i 75-års åldern tog det stora beslutet att för första gången i livet klippa sig sparade hon flätan och skickade den i ett brev till mig.

Jag blev såklart både glad och väldigt rörd!

It is 100 year since my grandmother was born. When I was a little girl she has good time to take care of me. I often crawled down in her bed and I loved her soft round body. She had a long hair as she crowd winded in a bun right on the head.
To the night, she took away the hairpins and I got to brush her hair. And I wished highly, - grandmother, when you die, can I have your hair then?(my own hair was neither thick or long)

Many years after she have to take the big decision and for the first time in her life cut of her long hair. She saved the hair plait and sent it in a letter for me. I became of course both happy and concerned!

I Dalarna finns fortfarande Hårkullor som bevarar traditionen att tillverka smycken av hår. Håret flätas samman i fina mönster och hårets längd, tjocklek och kvallite påverkar slutresultatet.In the province "Dalarna" (The north part of Sweden) there still are people preserving the tradition to produce jewelry of hairs. The hair is braided together in delicate standards and the hair's length, mist play and strait influences the outcome.

Nina Sparr has done this underwear and the knitted gloves as she called, Swedish country style…

It is certainly interesting all this mixed feelings we have when we meet hair in this way...

Ögonkontakt

Urbilden av mamman och barnet.

Jag och många andra återkommer ofta till detta tema.

Jag gillar så mycket enkelheten i att bara använda blyerts och papper, stillsamt och rogivande tecknar man sig fram.

Lite mer ”nerv” krävs det när jag använder tusch. Då måste jag hålla andan när jag drar linjen med penseln.

Meeting your eyes - a first sight – a good moment ( I try to be poetic in English…?)

The picture of the mum and the child. Me and many others (it is surely one of the most common reasons within the art) returns often to this theme. I like so much to only used lead and papers, I feel calm and peaceful, the picture signs itself forward. Little more” nerve” is required it when I use ink. Then, I have to hold my breath when I draw the line with the brusch.

My English today…It is not good, try to understand it – as a nut to crack...

Jag gillar när dom blundar


















































Konstfrämjandet i Uppsala arrangerar ett 10-tal utställningar varje år. I maj blir det min tur och nu har jag börjat fundera på vad det ska bli. Ska nog jobba vidare med dessa ansikten...

I like a lot when my characters keep one’s eyes closed and now I will do others as will be shown in an exhibition during in may.

Blommor och barn












































Mina syskonbarn har lov och vi har tid att träffas. Vi ritar och jag njuter av att umgås och av att lyssna på deras prat.

Små barn, söta som små vårblommor. Nog börjar man känna av ljusare dagar men än är det inte riktigt vår…

I have time to take care of my sisters children. We draw and I enjoy of listening of their story’s.

Small children, like small spring flowers!

Papperskonsten blommar än…

Min mormor var väldigt händig och en baddare på att dryga ut hushållskassan. Hon var fantasirik och kunde det mesta från att koka polkagrisar, sticka, virka, sy och göra världens vackraste pappers blommor som hon sen sålde. Av krepp-papper skapade hon exakta rosor och påskliljor. Jag tyckte att det var det finaste jag någonsin sett!

När jag och min yngsta dotter deltog i ”kvällspyssel” som anordnades av Hemslöjdskonsulenterna i samband med utställningen ”Smycka för krona och krans” upplevde jag en sån där flashback och jag känner en väldig ömhet för kunnandet och fattar konsten i ”att man tager vad man haver”. Fattigt folk har haft tillgång till enkelt grundmaterial och utifrån det både smyckat sitt hem och markerat högtidsdagar.

Under åren har jag då och då klippt siluett träd till födelsedagar. Papper och sax, det är allt man behöver.

Mer avancerade pappersklipp ägnar sig min dotter Fideli åt.

Vattenfall i New York

Såklart att jag som storasyster är intresserad, stolt och imponerad av de projekt som min bror Fredrik är med och bygger hos Olafur Eliasson. I vår kommer fyra stora vattenfall att placeras kring East River nära Manhattan Downtown. Ett kommer att falla från tomma intet rakt ner!

Iden är helt enkelt att ta in naturfenomen i ett urbant sammanhang.

Mer om detta på www.nycwaterfalls.org

My little brother Fredrik works in the Studio Olafur Eliasson and I am so impressed of their project Waterfalls.

Är nyopererad och får inte göra några större kroppsövningar men teckna kan man ju alltid ägna sig åt.

Knivtid

Lapptäcke

























Kom att tänka på en intressant utställning som jag såg Berlin i somras, ”PAIN” på Hamburger Banhof.

Alla dessa 100-tals läkarinstrument som låg i långa rader, verktyg för att komma åt, dra ut, vrida om och klippa av… äckligt!

En annan dag var vi på marknaden på Arkonaplatz och där fanns alla dessa att välja på och införskaffa (köpte inga!)

Smärta är ju annars något verkligt subjektivt. Minns från utställningen en filmsekvens där den ryske schackmästaren Kasparov spelar mot en dator och förlorar, vilken smärta, vilket lidande! Det gör honom helt galen!

Knife time and Quilted (patch?)

I have to take it easy a little bit more and intended I remember an interesting exhibition that I saw in Berlin last summer. All these surgeon tools in long rows, intended to pull out and cut off … disgusting!

Another day we went to the market on Arkonaplatz and I found this( but I bought nothing).

Pain is of course otherwise something truly subjective. Remember from the exhibition one film sequence there the Russian chess master Kasparov plays against a computer and loses, which pain. It does him entirely crazy!

Det blir inte alltid som man tror...

Jag hade planerat för några kreativa veckor i Oslo men istället ska jag läggas in på sjukhus och genomgå en operation. Det låter dramatiskt men jag är tacksam för att ha en åkomma som går att åtgärda. Därför blir det en liten paus i detta roliga bloggande. Vill gärna visa några fina figurer ur mina samlingar. De poserar på vår illgröna kakelugn som vi tycker så mycket om. Mer av den får ni se en annan gång.

Njut nu av dessa prydnadsdjur!

And to my English friends…I will be in hospitals in a week and takes some days pause. Enjoy of these animals (I gather on things like that) they are photographed on our beautiful green tiled stove.

We are seen nearly again!

Det kan vara så skönt att dreja flera dagar på rad. Samma moment, det upprepande blir nästan meditativt. Lyssna på radion och jobba utan att behöva tänka eller ta beslut. Monotont och vilsamt. Inga möten, inga avbrott, bara samma flera timmar i rad.

När jag målar många keramikhjärtan på samma gång uppstår variationerna av sig själv. Att teckna på papper är både enklare och svårare…

Numer, när man kan scanna in bilden och sen färglägga i datorn kan det till en början verka så lätt att byta färg och göra olika tillägg. Lätt för den som kan men fortfarande svårt för mig. Tur nog har jag några att be om hjälp, Lova Delfin (14 år!) och hennes mamma Elisabet Berg som är grafisk formgivare (och kan allt!) fixade och visade ritplattans möjligheter… svårt, svårt men kul, kul!

Detta är vykort och affischer till min ”alla hjärtans dag" skyltning.