Det är lite klurigt och svårt att jobba med text. Det är så lätt att det vippar över och blir både patetiskt och övertydligt. Eftersom rakun i sig är både ruffig och kärv tycker jag ändå att det är kul med dessa känslo-ord.
Men ibland blir det ändå fel. När jag själv hade varit knäpp och ville be om ursäkt och gav bort ”förlåt-hjärtat” blev resultatet inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nu minns vi dumheten varje gång vi ser det…
Är det något positivt är det ju bara bra om man blir påmind!
Dessa och liknande hjärtan har jag tillverkat i flera år och de finns såklart både med och utan text.
Jag fick det här roliga påhittet "You make my day/ you make me think" av Christine Clemmensen och blev både glad och inspirerad att skicka det vidare. Naturligtvis har jag några favorit-bloggar (dit hör också Christine Clemmensen) som jag gärna läser och rekomenderar.
"You make my day-Award" works like this:
1. Write a post with links to 5 blogs that make me think and/or make my day.
2. Acknowledge the post of the award giver.
3. Display the "You Make my Day Award" logo with a link to the post that I wrote. (Optional)
4. Tell the award winners that they have won by commenting on their blogs with the news.
I'd like to pass the award to
När man ser verket blir man verkligen imponerad. Ett starkt uttryck med stort budskap som det är lätt att beröras av. Sällan lyckas någon göra ett så angeläget och politiskt ”konsthantverk”. Dessutom är det vackert.
En intelligent idé och suveränt utförande!
Maria Ängqvist-Klyvares skulpturala installation visas just nu på Konstnärshuset i Stockholm.
Mina egna små, knappt utvecklade ”BUSFRÖN” ligger och vilar sig i en helt annan mylla. Dessa är gjorda till några olika utställningar kring temat trädgård.
De allra intressantaste bloggarna kommunicerar på engelska. Jag kan kommentera och svara på frågor men känner mig oerhört begränsad att uttrycka mig ”på riktigt”.
Två av mina syskon har nu partners som gör att vi både skrattar och glammar och pratar hursomhelst på engelska när vi umgås.
Men det blir onaturligt för mig att försöka här.
Om jag fick önska något nu så önskar jag att jag vore värsta språkvirtuosen…
Jag brukar göra lite olika hjärtan till Valentin-dagen den 14 februari och så får det bli även i år.
Varje gång blir de dock lite olika. Det här är vägghjärtan och nu målar jag nog mest profiler för det blev lite kul med plutmunnarna.
Man får klicka på bilden så den blir lite större, det ser lite fjuttigt ut såhär...
Läste en artikel om NATHALIE DJURBERG i DN (Malin Ullgren 080104).
Hennes figurer är gjorda i plastillina och hon berättar upproriska sagor med oförutsägbart innehåll och slut.
Jag har sett några av hennes filmer och man glömmer dem inte i första taget.
Måste bara citera ett litet stycke;
”Tekniken är oerhört viktig, jag behöver arbeta med händerna för att jag behöver en praktisk aspekt i mitt arbete. Jag tror att mycket skulle gå förlorat för mig om jag gick över till datorteknik. Det praktiska arbetet har också en väldigt lugnande effekt på mig eftersom det fungerar som en motpol till det teoretiska.”
Bra sagt!
Varje år byggs nya sviter och skulpturer i is-hotellets regi i Jukkasjärvi. Jag har bara varit där en gång och omedvetet hade jag nog tänkt mig det mesta format av tät och vit snömassa.
När jag sen fick möta denna transparanta is blev jag så oerhört tagen. Det är alldeles tyst och stilla, andedräkten ryker som stora vita moln, det är en romantisk kyla.
Allt är så flyktigt. Över himlen det storslagna norrskenet, isskulpturerna som snart ska smälta. Det är ett konstnärligt ögonblick och känslan av här och nu är verkligen påtaglig.
Lena Kriström skapar många av dessa verk och jag beundrar verkligen hennes formspråk. Fotografierna har jag tagit från hennes hemsida.
