I år är det 100 år sedan min mormor föddes.












När jag var 4-5 år levde hon ensam och jag tror att det var avkopplande att bara kunna ägna sig åt ett barn. Hennes hår var långt och hopringlat i en knut mitt bak på huvudet. Till natten tog hon ur hårnålarna och jag fick borsta och kamma. Jag önskade högt,

- Mormor, när du dör, får jag ditt hår då? (mitt eget hår var varken tjockt eller långt)

Hursomhelst, när hon sedan i 75-års åldern tog det stora beslutet att för första gången i livet klippa sig sparade hon flätan och skickade den i ett brev till mig.

Jag blev såklart både glad och väldigt rörd!

It is 100 year since my grandmother was born. When I was a little girl she has good time to take care of me. I often crawled down in her bed and I loved her soft round body. She had a long hair as she crowd winded in a bun right on the head.
To the night, she took away the hairpins and I got to brush her hair. And I wished highly, - grandmother, when you die, can I have your hair then?(my own hair was neither thick or long)

Many years after she have to take the big decision and for the first time in her life cut of her long hair. She saved the hair plait and sent it in a letter for me. I became of course both happy and concerned!













I Dalarna finns fortfarande Hårkullor som bevarar traditionen att tillverka smycken av hår. Håret flätas samman i fina mönster och hårets längd, tjocklek och kvallite påverkar slutresultatet.In the province "Dalarna" (The north part of Sweden) there still are people preserving the tradition to produce jewelry of hairs. The hair is braided together in delicate standards and the hair's length, mist play and strait influences the outcome.












Nina Sparr has done this underwear and the knitted gloves as she called, Swedish country style…

It is certainly interesting all this mixed feelings we have when we meet hair in this way...

12 kommentarer:

Esti sa...

I love the story of your grandmother. Thanks for sharing such an intimate recollection.

Yeah, weird feelings about things made out of hair. However everytime I cut my kids hair I make sure I keep it for my mother-in-law, who loves to have her nieces hair in small boxes. It doesn't take that much to make her happy.

fine little day sa...

Hisnande att du har hennes 100-åriga hår hos dig, fint.

Tara Ross Studios sa...

I love the story of your grandmothers hair. I would feel happy and mixed feelings too. Wonderful post.

mansuetude sa...

Yes, such a wonderful small story about love. Grandmother's have a certain deep mystery for some of us--me included.

I never knew this tradition about weaving hair. It is a history lesson to me; and a wonderful story fro m your country, too. Thanks.

asphaltandair sa...

amazing!
what a beautiful and interesting post today.
i so enjoyed reading it.
...and seeing your grandmother's hair.

Christine sa...

Åhhh, hvor jeg elsker at besøge din blog. Jeg læste historien om din mormor flere gange - den er fantastisk. Så fine billeder den skaber. Af lykke og barndom, tryghed, uskyld og savn. Tak:) Og hvor er det smukt, at du har hendes fletning endnu.

Og da mit øje så faldt på det sidste billede (af det strikkede hår) vendte alle følelser i mig 180 grader. jeg kunne mærke forandringen i hele kroppen:)) Hvor er det sjovt; det følte jeg mig så frastødt af -- du har virkelig ret - hvor er det morsomt at vi reagerer så voldsomt på hår.
Fantastisk indlæg:)

Alexandra Hedberg sa...

ja, hår. Varför blir det - för vissa - äckligt när det inte längre sitter fast på håret?

spännande och vackert. Fin historia.

Alexandra Hedberg sa...

sitter fast på huvudet, menade jag. Ja håret alltså.

Marie-Louise sa...

Jag såg ett foto på en kvinna som bar en lång klänning som hon stickat av sitt eget hår. Det hade hon samlat från borsten under många år. Hon såg både lite trist och vilsen ut, inte rolig eller glamorös, allvarlig...(varför? mani? eller bara att hon tänkte sig att materialet skulle bli bra att sticka av?
Det här med hår är verkligen fascinerade.

Flera i släkten tyckte att det var hur underligt som helst att min mormor skickade sin avklippta fläta till mig. Jag upplevde det som ett kärleksbevis.

Maria sa...

jätte fint, verkligen! fast jag kan också ibland tycka att hår kan vara lite obehagligt, men din histora om din mormors hår är så fin och fascinerande!

mansuetude sa...

i think you are rather poetic... happy weekend. :)

FruensWerk sa...

What a nice story about your grandmother...and you still have her hair...a sweet memory...:)
Don´t know if I could walk around in hair underwear?
scratch scratch

2 pieces with hair embroidery at
http://www.lauranormandin.com/pages/hair_emb_main.html

:D